Svenska hjältar

Jag kommer ihåg när jag var ung…alltså liten, ser gärna mig själv som ung fortfarande hehe. Men typ när jag var 15 år. Ett barn. I mina ögon var jag ett barn då även om jag tyckte jag var vuxen på den tiden. På utsidan var jag en lycklig liten sparv men innerst inne mådde jag faktiskt ganska dåligt…inte ”dåligt” nödvändigtvis men jag var faktiskt en ganska vilsen pojke. Jag visste knappt vem jag var eller vad det skulle bli av mig och helst av allt hade jag önskat att jag hade en förebild. En person som var som jag…

För jag hade inte en enda människa att se upp till när jag var yngre, inte en enda hjälte att kalla min egen. Och fasen vad jobbigt det var. Det är därför jag tycker det är så viktigt med det arbete som till exempel aftonbladet gör i sitt initiativ Svenska Hjältar. För tillsammans kan vi göra skillnad för så otroligt många människor, på riktigt. Och det behövs verkligen.

Vuxna har till exempel ingen aning om vad det är som försiggår i skolor idag, det våra ungdomar dagligen är med om. Vissa grejer ser dem och andra inte och vilka är det som blir lidande? Dagens ungdomar. Det är svårt att vara ung idag, jag vet, men det är som jag säger i intervjun jag gjorde för svenska hjältar att om jag bara kunde träffa mig själv som 15 åring hade jag berättat för mig själv att allt faktiskt hade löst sig i slutändan och att jag inte borde stress upp mig för små komplex och sådant som jag spenderade tid med att må dåligt över då. Men det kan jag tyvärr inte. Det jag kan göra är att berätta det för er…använda min lilla röst till att påverka. Har jag gjort det med en enda människa kommer det vara värt det för mig, allt jag gick igenom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *