Jag brukade ”skämmas” över att jag pluggade…

Jag kommer ihåg för länge sedan (lite över 3 år sedan) när jag precis började uppmärksammas i media och min blogg rusade och jag hade massa läsare och allt vad det innebär. Även fast jag pluggade på Stockholms universitet på heltid, jobbade extra för en ideel organisation och bloggade så ”skämdes” jag för att säga att jag faktiskt pluggade utan gjorde hela tiden under min första tid inlägg som gav intrycket av ett slappt liv, utan måsten och jobb. Även fast jag kunde sitta och plugga ihjäl mig i skolbiblioteket så tog jag en tio minuters paus och skrev typ ”åh, är hemma efter en shoppindag på stan och tar det piano” eller så. Det här var ju över tre år sedan men jag tycker det är så komiskt nu när jag tänker efter.

Fick ofta kommentarer från folk på universitetet som skrev undrande om varför jag aldrig bloggade om skolan och att de brukade se mig sitta och marathonplugga i vår cafeteria eller sitta på samma föreläsning som dem var på i aulan när jag skrev på bloggen att jag varit och shoppat eller hängt med min PT-på gymmet. Men jag ignorerade det. Varför?

Dels kände jag en del människor som faktiskt levde på bloggen och inte behövde göra så mycket annat vilket påverkade mig och så var det ju så ”trendigt” att skriva om att man levde ett ganska slappt liv och bloggade, drack bubblig läsk med massa socker i och lunchade på stureplan, man skulle liksom inte jobba hårt och vara flitig utan man skulle vara en glidare. Ung & Bortskämd som jag medverkade i bidrog till det klimatet och programmet sågs av över en miljon människor varje vecka, det vet jag om. Men det är tråkigt vilken attityd hela den ”vågen” faktiskt skapade bland oss unga. Man ska vara stolt över att jobba hårt, klappa sig själv på axeln när man gör någonting bra och alltid vara sugen på nya utmaningar. Utmana sig själv till att göra mer!

Inget ont mot dem jag känner som faktiskt lever på bara bloggen men jag skulle aldrig byta plats med någon av dem. Det menar jag verkligen med full respekt så det är ingen smygdiss till någon och ingen skvallerblogg behöver göra det till ”en grej” för hade jag velat dissa hade jag stått för det. 

Känslan att faktiskt uträtta stordåd, skaffa sig en utbildning, jobba (utan lön förvisso vilket jag gjorde under en period) för en organisation och se den blomstra, eller bara ha ett ”vanligt” extrajobb och tjäna pengar, ta möten, vara nyfiken, skaffa kunskap. Att faktiskt göra skillnad för människor som kanske behöver det som mest. Den känslan skulle jag inte byta mot någonting annat och jag är så glad att jag alltid varit en människa som vill göra mycket på samma gång.

Min examen! 3,5 års heltidsstudier på Stockholms universitet. En av många stora bedrifter!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *