Tusen miljoner i staden ser oss, fast det är så mörkt.

Jag säger då det…Man ska vara tacksam för livet. Det är inte en uppmaning till alla er från min sida utan det är även en uppmaning till mig själv. För helt plötsligt kan det hända…Det där som aldrig får hända, som ”aldrig kan hända” eller som bara utspelar sig på film. Helt plötsligt vänds allt upp och ner och alla de där problemen man haft innan eller saker man grubblat på känns som skitsaker.

Cancer kan vara det absolut vidrigaste jag vet. Jag har sett många människor i min närhet, familjevänner, vänners vänner, vänners vänners föräldrar, människor jag känner, människor jag inte känner sätta livet till och jag är så trött på det. Jag är så trött på denna misär. Denna hänsynslösa sjukdom. Jag vill inte se fler barn gå miste om sina föräldrar. Jag vill inte se fler föräldrar gå miste om sina barns uppväxt. Jag vill inte att folk ska behöva begrava sina syskon, sina partners, sina bästa vänner. Vi kan inte sitta och titta på medan cancern skördar fler liv. 

Lev ditt liv till max, gör gott för alla människor du träffar och hedra de människor som inte kan leva sitt liv till fullo. Sprid glädje, kärlek och värme till alla du träffar. Du vet aldrig, kanske är det just dem människorna som behöver det som mest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *